söndag 30 januari 2011

Jerry Harrison – “Casual Gods” (1987)

jerry_harrison

Som ett fan av gruppen Talking Heads så föll det sig naturligt att även köpa en platta med Jerry Harrison, mest känd som keyboardist/gitarrist i nämnda grupp. Speciellt som man hittar plattan för en billig penning (har för mig att det var runt 20 kr.) i någon skivbörs. Jag var troligen runt 18 år gammal när jag köpte denna LP, tyvärr hade jag då den tveksamma egenskapen att jag hade svårt att riktigt uppskatta musik jag hittade så billigt. På något sätt kändes musiken alltid just – billig. Skivor jag betalade fullpris för lät alltid bättre. Troligtvis går denna psykologi att applicera på mer än enbart skivor vilket de kommersiella krafterna säkerligen utnyttjar för att maximera sina vinster. Med andra ord har jag under åren alltid tyckt denna platta varit riktigt bra men på grund av ovan nämnda anledning har jag ändå sorterat in den i B-laget. Dumt? Javisst!

Jerry Harrison spelade innan Talking Heads-tiden i gruppen Modern Lovers, efter åren i Talking Heads fortsatte han mestadels med att producera andra, t.ex. Crash Test Dummies, Live, No Doubt m.fl. Han har gjort tre egna album varav Casual Gods är det andra, samtliga skapades under tiden han spelade med Talking Heads.

När jag idag lyssnar på plattan upplever jag den som en platta med en del höga toppar bestående av riktigt bra låtar. Jerry lyckas skapa en ganska suggestiv stämning ibland, albumets sista låt Bobby är ett bra exempel på detta. Men så finns det, om inte djupa dalar, så i alla fall platta platåer på albumet också. Dessa utgörs av en del ganska intetsägande kompositioner. En del av låtarna kan också lida lite av ett typiskt 80-tals sound - någonstans hörs en trummaskin, vissa synthar känns utdaterade - men på det stora hela är det ändå ett fullt godkänt sound, inspelningen låter förvånansvärt fräsch. Omslaget är också fascinerande och kan studeras närmare.

Jerry har producerat plattan och spelar gitarr, keyboards och sjunger. Musiken påminner en del om vissa av Talking Heads alster även om det inte på något sätt är en kopia. Under mina yngre år var Let it come down alltid min favoritlåt, detta tack vare den mäktiga refrängen som öppnade en port till ett högre tillstånd. Under en lång tid var faktiskt denna refräng min favorit gällande refränger överhuvudtaget, en uppfattning som består. Den hamnar i alla fall i topp 5.

Åren har gått och den emotionella/psykologiska kopplingen till prislappen har försvunnit. Nu kan jag spela skivan och faktiskt fullt ut kunna uppskatta det jag hör. Det låter inte billigt längre.

Favoritlåtar

Man With a Gun

Let It Come Down

Are You Running?

 

Tracklist

Side A

1. Rev It Up 4:11

2. Song Of Angels 3:37

3. Man With A Gun 4:40

4. Let It Come Down 4:54

5. Cherokee Chief 4:44

Side B

1. Perfect Lie 4:30

2. Are You Running? 3:56

3. A.K.A. Love 4:25

4. We're Always Talking 4:55

5. Bobby 4:05

 

 

torsdag 20 januari 2011

Pink Floyd – Atom Heart Mother (1970)

Atom Heart Mother

Jag minns mycket väl första gången jag hörde denna platta, det var i första ring i gymnasiet på en musiktimme. Vår lärarvikarie spelade den medan han föreläste filosofiskt om musik för oss. Musiken passade mycket bra in med hans ord och han hade säkerligen planerat detta noga. Jag blev omedelbart betagen i plattan och fann den fantastiskt vacker. Efteråt hörde jag han säga att det var Pink Floyd som stod för musiken vilket gjorde mig förvånad, jag hade hört The Wall och The Final Cut men jag hade inte en aning om att bandet också hade gjort musik som denna. En ny värld öppnade sig.

En av mina klasskamrater blev lika betagen som mig av musiken och började diskutera musik efter lektionen med lärarvikarien. Det slutade med att han följde vikarien med hem för att kolla in lite plattor. I tonåringarnas värld fanns det ju bara en tolkning av detta och min klasskamrat fick resten av gymnasiet gliringar angående hans presumtivt homosexuella läggning. Att han vid ett tillfälle bad att få låna en munspray av en klasskamrat med orden “Kan jag få ett sprut i munnen?” gjorde inte hans liv lättare.

Nåväl, till plattan. På musiktimmen fick vi höra albumets A-sida vilket består av en låt på 23 minuter indelad i kortare avsnitt, det i mitt då tycke helt fantastiska musikstycke. Det är blåsinstrument, körer och orkesterpartier. Bandet håller sig oftast i bakgrunden. B-sidan innehåller fyra spår där var och en av bandmedlemmarna. förutom trummisen Nick Mason, har skrivit varsin låt. Den sista låten är ett samarbete alla fyra emellan och är återigen en längre (instrumental) låt indelad i några kortare partier.

Jag har alltid gillat den här plattan, speciellt A-sidan. Mycket på grund av att den erbjuder en viss variation – det är mäktiga partier blandat med väldigt vackra, nästan sköra, partier. Detta var under en lång tid en favoritplatta för mig att ligga och lyssna på vid läggdags, i sängen med hörlurarna på och lampan släckt. Nattmusik.

B-sidan är en mer “normal” skivsida med relativt vanliga låtar där Roger Waters och David Gilmours bidrag alltid varit dom jag gillat bäst (If respektive Fat Old Sun).

Albumet pryds av en kossa, anledningen till det var att Pink Floyd var trötta på att associeras med de bilder som förknippades med den psykedeliska spacerock som de dittills hade representerat. Därför ville de ha en helt vanlig framsida. Storm Thorgeson som designade skivan åkte ut på landet och fotograferade den fösta kossa han såg som sedan fick pryda omslaget. Namnet fick skivan efter en tidningsrubrik angående en artikel som handlade om en kvinna som fått en atomdriven pacemaker inopererad.

Pink Floyd genomförde faktiskt en turné där man släpade med sig en hel orkester och en kör för att kunna genomföra sviten fullt ut. Turnén gick förstås med förlust och man skalade därför ned låten för liveframträdanden – gjorde den kortare utan kör och orkester. Fram till 1972 spelade Pink Floyd Atom Heart Mother på konserter.

Som sagt, jag har alltid gillat (och gillar) denna platta. Men det gör inte alla:

"Atom Heart Mother is a good case, I think, for being thrown into the dustbin and never listened to by anyone ever again!... It was pretty kind of pompous, it wasn't really about anything."

/ Roger Waters — Rock Over London Radio Station - 15 March 1985, for broadcast 7 April/14 April 1985.

"[Atom Heart Mother] was a good idea but it was dreadful. I listened to that album recently: God, it's shit, possibly our lowest point artistically. Atom Heart Mother sounds like we didn’t have any idea between us, but we became much more prolific after it.”

/ David Gilmour - Mojo Magazine - October 2001

"I wouldn't dream of performing anything that embarrassed me. If somebody said to me now: "Right...here's a million pounds, go out and play 'Atom Heart Mother'", I'd say: "You must be fucking joking...I'm not playing that rubbish!". 'Cos then I really would be embarrassed."

/ Roger Waters — interviewed by Richard Skinner - BBC Radio 1 - originally broadcast: Saturday 9 June 1984

Men vem bryr sig om vad dessa män säger?

 

Favoritlåtar

Atom Heart Mother

Fat Old Sun

If

 

Tracklist

Side A

1. "Atom Heart Mother"  23:44

Side B

1. "If"  4:31

2. "Summer '68"  5:29

4. "Fat Old Sun"  5:22

5. "Alan's Psychedelic Breakfast"  13:00

 

 

måndag 10 januari 2011

Paul Young – The Secret of Association (1985)

Paul

Det är få plattor i min samling som är mer förknippad med min tidiga tonår som denna. Utgivningsåret fyllde jag 13 år och om jag minns rätt fick jag den i julklapp detta år. Jag hade knappast kysst en flicka, hade inte smakat på spriten och min kriminella bana hade sträckt sig till att snatta godis på den lokala matvaruaffären. Det var fortfarande den oskyldiga tiden i livet. Det var förstås hitarna Everything must change och Every time you go away som väckt min uppmärksamhet. Paul Young var stor i Sverige detta år och året innan hade Do the know it’s christmas (Band Aid) varit en stor hit där han också medverkat. Det är med viss nostalgi jag tar mig an och lyssnar på detta album, för första gången sedan åren runt mitt första tonår.

Det är inte är helt lätt att koppla loss de känslor och minnen som befästes till låtarna för drygt 25 år sedan, med andra ord är det omöjligt att lyssna på plattan objektivt och med ett öppet, opåverkat sinne. Vissa av låtarna har jag mer eller mindre lyckats glömma bort medan andra fortfarande går att sjunga med i. Men det är intressant att iaktta om detta album också har något att ge mig som vuxen, eller gjordes den för en publik som understeg 20 års ålder? Spontant svar är nog att det även kan ge mig något idag, även om den inte helt och hållet går i min smak som den ser ut 2011. Och det är av någon anledning svårt att tillåta sig fullt ut att riktigt gilla ett album som man gillade som barn/ungdom, jag menar, att helt och hållet hänge sig och riktigt digga utan att låta det bli en nostalgitripp.

Plattan lider inte så mycket av det typiska 80-talssound som jag kan ha svårt för - mycket keyboards, trummaskiner etc. utan känns relativt tidlös. Hade den kunnat ges ut idag? Kanske. Några av spåren skulle förstås behöva en uppfräschning men det är inte mycket att anmärka på. Ungefär hälften av låtarna är covers medan Paul och Ian Kewley har skrivit övriga.

Detta var ju en väldigt kommersiell platta när den släpptes och jämfört med den kommersiella musik som erbjöds idag får jag för mig att The secret of association är bättre. Varje låt är unik och har en viss egen kvalitet, ingen låt känns direkt som utfyllnad. Var det bättre förr eller har det snarare att göra med att jag idag inte tar så stor del av musiken som spelas på radio och därmed egentligen inte har så stor koll? Jag spelade denna platta väldigt mycket de första åren den var i min ägo, sedan misstänker jag att det inte ansågs så coolt att lyssna på Paul Young så av denna och andra anledningar, såsom att samlingen alltmer utvidgades, slutade jag att spela den. Men jag vill ändå hävda att det faktiskt är en helt OK platta som jag kanske borde försöka skapa en vuxen relation till. Och bandlös bas är väl alltid kul att lyssna på?

Favoritspår

Everything must change

I was in chains

This means anything

 

Tracklist

Side A

1 Bite the Hand That Feeds
2 Everytime You Go Away
3 I'm Gonna Tear Your Playhouse Down
4 Standing on the Edge
5 Soldier's Things

Side B

6 Everything Must Change
7 Tomb of Memories
8 One Step Forward
9 Hot Fun
10 This Means Anything
11 I Was in Chains