Anna von Hausswolff – ”Ceremony” (2012)
 

 Anna med det tyskklingande efternamnet är född i Göteborg och dotter till ljudkonstnären Carl Michael von Hausswolff. Ceremony är hennes andra platta efter debuten Singing From the Grave. Kyrkorgeln står i fokus på plattan, och eftersom jag alltid varit ganska förtjust i detta massiva instrument gillar jag musiken.

Anna har ofta jämförts med t.ex. Kate Bush, och det är klart, vissa likheter finns – de är två kvinnliga sångerskor med modet att våga sig utanför ramarna. Samtidigt tycker jag absolut att Anna har sitt eget uttryck och sin egen profil. Hon trampar upp sin egen stig och följer inte blint någon annan. Vill man absolut hitta andra likheter, vilket av någon anledning kan vara roligt ibland, så var min första spontana association Chemical Brothers och deras vackra låt Asleep From Day (1999). Sedan kanske man kan höra en gnutta Pink Floyd, tänker främst på gitarrspelet, och en droppe Mike Oldfield à la Ommadawn på några ställen. Men som sagt, Anna vandrar sin egen väg. Att man kan höra likheter med andra artisters musik är väl oundvikligt, vilken artist man än lyssnar på.

 

Kyrkorgeln, som finns med i 9 av 13 låtar, har en tendens att ge musiken en ganska mörk touch. När jag lyssnar på plattan känns det som om jag befinner mig i en kyrka, och skulle kunna tänka mig att spela en del av låtarna på min begravning. Låttitlar som Epitaph of Theodor, Deathbed eller Funeral for My Future Children ger en ledtråd om att döden är ett tema som dyker upp regelbundet på skivan. Men det är ingen deprimerande platta, låtarna är ofta så pass vackra att skönheten i dom dominerar upplevelsen. Kyrkorgelns närvaro är dock ingen förutsättning för en fin upplevelse, låtarna utan orgel är minst lika vackra.

Ibland ökar tempot på plattan, som i låten Sova, men mest går det i relativt lugnt mak. Här och var bjuds på atmosfäriska stunder som i avslutningsnumret Sun Rise. Ett par instrumentala låtar får också plats, bl.a. ljudexperimentet No Body, och lyssnaren bjuds ofta på stora ljudbilder. Det är vackra melodier plattan igenom och genidraget att låta kyrkorgeln stå i centrum får i alla mig på fall.

 

Tracklist

Side A

1. Epitaph Of Theodor 5:25
2. Deathbed 8:38
3. Mountain Crave 3:35

Side B

1. Goodbye 6:16
2. Red Sun 3:17
3. Epitaph Of Daniel 3:10

Side C

1. No Body 2:33
2. Liturgy Of Light 5:01
3. Harmonica 4:22

Side D

1. Ocean 5:44
2. Sova 3:24
3. Funeral For My Future Children 4:42
4. Sun Rise 4:52

 

Edward Sharpe And The Magnetic Zeros - "Here" (2012)

Ibland vill man bara bli omhändertagen, inlindad i bomull och låta ens eventuella bekymmer flyta bort i fjärran. I alla fall kan jag känna så i stunder när jag tycker synd om mig själv och ingen, absolut ingen, bryr sig om mig. Då kan jag låta Here snurra på skivtallriken så känns det bättre.

Edward Sharpe And The Magnetic Zeros är ett kollektivistiskt band som skapades 2007 i Los Angeles, består av ett dussin personer och leds av sångaren Alex Elbert. Alex var tidigare medlem i Ima Robot. Here är deras andra album av hitills tre. Bandets musik har en tydlig dragning åt 60- och 70-talets hippiemusik, med ett lite modernare sound. Hippiemusik får här definieras som psykedelisk folk med inslag av gospel och annat smått och gott. Sköna grejer. Jag upptäckte bandet genom deras första platta Up From Below som jag har på CD. En del av er har säkert hört låten Home från den plattan.

Here är jämbördig med debutplattan och en logisk fortsättning på denna. Båda plattorna har egenskapen att innehålla en del riktigt sköna alster blandat med en del lite tristare. Favoriter på Here är bl.a. öppningsspåret Burning Man och A-sidans avslutningsnummer Mayla, också hela plattans höjdpunkt. Lyssnar man på den låten kan man inte känna sig deppig. Inlindad i bomull som man blir. Jade Castrinos bidrar också med en del sång vilket gör några låtar till duetter. Plattans B-sida är bra rakt igenom med en högre lägsta nivå men utan A-sidans absoluta toppar.

Edward Sharpe... verkar vara en tämligen avslappnad samling människor som det säkert är trevligt att umgås med. Jag har "gillat" deras facebooksida och får därför regelbundna sköna och positiva budskap från dom. Detta avspeglas i musiken. Visst känns en del saker i musiken igen från tidigare årtionden, men vilket band återupprepar inte det tidigare artister har gjort? Ett besök hos bandet rekommenderas.

Tracklist

Side A

1. Man On Fire 4:19

2. That's What's Up 3:52

3. I Don't Wanna Pray 3:27

4. Mayla 5:43

Side B

1. Dear Believer 4:47

2. Child 3:10

3. One Love To Another 3:32

4. Fiya Wata 4:13

5. All Wash Out 4:41