måndag 31 oktober 2016

Stephen Stills (1970)


Den yngre generationen känner kanske inte till Stephen Stills, men han måste väl betraktas som en av den moderna musikhistoriens viktigare figurer. De flesta känner till hans namn från åren i Buffalo Springfield och Crosby, Stills & Nash (& Young), men han har gett ut mycket som soloartist.

Detta självbetitlade album är hans debut som soloartist. Med på plattan har han sina polare Nash och Crosby, men även andra tunga namn bidrar. Vad sägs om Hendrix, Clapton och Ringo Starr? Större auktoriteter finns ju knappt. Faktum är att detta är det enda album där både Clapton och Hendrix medverkar, och hela albumet är tillägnat Hendrix eftersom han dog en tid innan skivan släpptes. Stills som är en multiinstrumentalist, lirar ett gäng olika instrument på skivan.


A-sidan är grym. Den öppnar med hiten Love the One Your're With, som det är svårt att sitta still till. Sedan radas ett pärlband upp av sköna låtar. Church (Part of Someone) bjuder på en mäktig svepande gospelrefräng som får mig att vilja gå till kyrkan, på Old Times Good Times sköter Hendrix gitarrsolandet vilket förstås inte blir annat än bra, och på avslutningsnumret Go Back Home är det istället Clapton som lirar så strängarna glöder. En fantastisk fösta sida som bjuder på allt från lugna, fina stunder till rasande hård rock n' roll.

Men när man vänder på skivan är det inte lika kul längre. Jag vet inte vad som händer, men det är inte alls lika bra. Inte ens den riviga mindre hiten Sit Yourself Down gillar jag. Och To A Flame känns bara smörig. Den långa akustiska bluesen Black Queen är väl helt OK, men inte heller det något jag riktigt kan ryckas med av. Visst, något halvskönt nummer finns, men på det stora hela är B-sidan av betydligt lägre kvalitet, så jag ska nog hålla mig till första sidan. Men eftersom den sidan är så utomordentligt bra, är skivan värd ett inköp.


Tracklist

Side A
1. Love the One You're With 3:04
2. Do for the Others 2:52
3. Church (Part of Someone) 4:05
4. Old Times Good Times 3:39
5. Go Back Home 5:54

Side B
1. Sit Yourself Down 3:05
2. To A Flame 3:08
3. Black Queen 5:26
4. Cherokee 3:23
5. We Are Not Helpless 4:20



lördag 29 oktober 2016

Sex Pistols - "The Great Rock 'n' Roll Swindle" (1979)


Ännu en resa tillbaka till barndomen. Min äldre bror var punkare under några år i början på 80-talet, så en del punkplattor letade sig till föräldrahemmet, Jag var troligen runt åtta år gammal när jag började höra denna skiva spelas hemma, vilket gör den till en av de första musikaliska upplevelserna utanför barnskivorna som satte några spår (KISS var väl först). Jag har inte lyssnat på plattan på över 30 år, så det är fascinerande att notera hur mer eller mindre varenda riff och textrad sitter kvar i huvudet när jag nu hör låtarna.

Man kan diskutera hur mycket en Sex Pistolsplatta det är. Skivan är ett soundtrack till filmen med samma namn, där managern Malcolm McLaren står i fokus (har jag läst, jag har inte sett filmen). Johnny Lydon (Johnny Rotten) hade lämnat bandet när plattan skapades, så låtarna där han medverkar är demoinspelningar från 1976, där man tagit hans sång och sedan spelat in instrumenten på nytt. Med andra ord är det många låtar Lydon inte alls är med på. Faktum är att det är endast åtta låtar av 24 där Cook, Jones, Lydon och Vicious medverkar gemensamt.


Det är en ganska spretig skiva. Bandet dammar av många covers i punktappning, några originallåtar, vi får hör Black Arabs göra ett discomedley på ett gäng Pistolslåtar, Anarchy in the UK bjuds på i en fransk gatumusikerversion, Malcolm McLaren sjunger/pratar på några låtar, tågrånaren Ronnie Biggs sjunger på några osv. Ett smörgåsbord av musikaliska kreationer. Är det bra? Tja, helt oävet är det väl inte.

När jag var barn var den traditionella låten Friggin' in the Riggin i punktappning min favorit. När jag som vuxen läser texten inser jag att den kanske inte är helt barnlämplig. Men mina engelskakunskaper var ju begränsade på den tiden. Idag är det nog så att jag främst uppskattar låtarna som inte Pistols framför, Black Arabs discomedley är ganska kul, likväl som Anarchy in the UK i fransk tappning. Och fortfarande gillar jag Friggin' in the Riggin, om man bortser från den grova, pubertala texten. Men det är ju en ganska svängig låt.


Överlag gillar jag plattan, även om det inte är något jag lyssnar på idag. En viss barndomsnostalgi påverkar säkert upplevelsen, men även de riktiga punklåtarna på plattan är ganska lättillgängliga. Det finns betydligt extremare och aggressivare varianter av punk jag har svårare att uppskatta. Låtar som titellåten, (I'm Not Your) Steppin' Stone eller klassikern Anarchy in the UK är ganska trallvänliga. Inte minst Cooks och Jones låtar Lonely Boy och Silly Thing är bra, även om de egentligen kanske inte borde gå under epitetet "punk", enligt mig. En kul platta att ha i samlingen.


Tracklist

Side A
1. God Save the Queen Symphony
2. Johnny B. Goode
3, Road Runner
4. Black Arabs
5. Anarchy in the UK

Side B
1. Substitute
2. Don't Give Me No Lip Child
3. (I'm Not Your) Steppin' Stone
4. L'anarchie Pour le UK
5. Belsen Was A Gas
6. Belsen Vos A Gassa

Side C
1. Silly Think
2. My Way
3. I Wanna Be Me
4. Something Else
5. Rock Around The Clock
6. Lonely Boy
7. No One Is Innocent

Side D
1. C'mon Everybody
2. EMI (Orch.)
3. The Great Rock 'N' Roll Swindle
4. Friggin' In the Riggin'
5. You Need Hands
6. Who Killed Bambi





3:00

fredag 28 oktober 2016

The Second Coming (1970)


Det börjar ju så lovande. Småflummigt omslag, bilder på inte mindre än nio medlemmar där samtliga snubbar ser precis så hippieaktiga ut som sköna musiker gjorde 1970 (eventuellt med undantag av killen i karatedräkt, även om pannbandet ger honom en ganska skön stil). Läser man sedan vidare vilka instrument som spelas är det fortfarande intressant - hammondorgel, en uppsjö olika blåsinstrument och så förstås trummor, bas och gitarr. Det här skulle kunna vara något.

Men när skivan börjar snurra infinner sig en besvikelse, plattan är inte det jag hoppades. Istället för sköna, flummiga och psykedeliska skapelser får jag höra musik som ofta närmar sig easy listening-hållet och som ibland är ganska smörig. Sista låten, Jermiah Crane, låter som tagen ur en musikal. Den är nog tänkt att vara någon sorts episk berättelse, men den funkar inte för mig. Här och där hittar jag vissa sköna saker, öppningslåten Requim For A Rainy Day är väl helt OK, Nobody Cares är faktiskt riktigt skön. I andra låtar hör jag vissa partier som jag uppskattar, innan musiken dock letar sig tillbaka till en tristare stig.


Det döljer sig med andra ord korn av vad som skulle kunna vara. Flera låtar öppnar med ett riktigt skönt bas/trumgroove, och man tänker att det här blir bra, men så tappar bandet det där, det är som dom inte riktigt vågar.

Jag vet ingenting om bandet. De gjorde bara denna självbetitlade platta, och eftersom det finns senare band med samma namn, ett gäng plattor med samma namn (med andra artister) samt att många väntar på Jesus återkomst krävs lite arbete för att sortera träffarna i Google. Och så intresserad är jag inte av bandet så jag tänker lägga ned den tiden.

Det är ingen jättedålig platta, men inget jag kommer lyssna mycket på i framtiden. Jag tror musikerna är ganska kompetenta, men låtarna är inte tillräckligt intressanta utifrån mitt tyckande.Det är mycket blås på skivan, väldigt mycket, så är det något man uppskattar kanske man gillar plattan bättre än mig.


Tracklist

Side A
1. Requim For A Rainy Day 4:03
2. Take Me Home 4:19
3. Nobody Cares 5:33
4. Landlubber 5:52

Side B
1. Roundhouse 3:34
2. It's Over 4:47
3. Jeremiah Crane 10:53




torsdag 27 oktober 2016

James - "Stutter" (1986)

Jag gillar verkligen James, ända sedan jag köpte min första kassett med dom under en resa i Sydostasien 1994-95. Det var plattan Seven, omslaget såg så mysko ut så jag inte kunde motstå den. Sedan byttes kassetten ut mot en CD i Singapore, där min Freestyle pensionerades och en bärbar CD-spelare införskaffades. Jag är säker på att mina barn inte vet vad jag snackar om när sådana antika maskiner nämns.

Efter Seven har jag under åren införskaffat inte alla, men de flesta, av James album. Jag hade dock inga högre förväntningar på Stutter. Första plattan, tänkte jag. Oerfarna, ingen Brian Eno vid produktionsspakarna (som bandet gärna hade velat haft), och inte minst, 1986. Just det, 1986. Producerades det bra musik under denna tid? Personligen är jag ju instinktivt oerhört misstänksam mot 80-talsproduktioner, där de bra plattorna är undantaget, taskig, syntig och billig trummaksinsproduktion regeln.

Men tänk så fel jag hade. Stutter är en förbannat bra skiva.

Bandet långt senare än 1986

Det är en ganska galen platta, spretig, ostrukturerad, ljudlig och fylld av ungdomlig energi. Och av någon typisk 80-talsproduktion märks intet, produktionen är föredömligt tidlös. Plattan tar lyssnaren in på klassisk Jamesmark, där sångaren Tim Booths karaktäristiska röst tävlar mot bandets frenetiska spelande. Och refrängerna är precis så svepande som James refränger kan vara. Det är en platta man blir ganska uppspelt av att höra. Och det som blivit något av ett kännemärke när det gäller James skivor, så avslutas allt med en lugnare låt. Ett koncept som hållit i sig i 30 år.

Skivan hittade jag faktiskt här i Montreal, i en skivbörs. Ägaren verkade bli lika förvånad som mig, när han såg vad jag kom med. Det är inte helt vanligt att hitta James skivor här borta i skivbackarna.

En riktigt skön platta som kan rekommenderas. Det är faktiskt så att jag vill utnämna Stutter till min favoritplatta med James, i alla fall för tillfället. Det trodde jag inte när jag köpte den. Allmusic har skrivit en ovanligt kul recension av skivan, som jag tänkte citera avslutningsvis:

This is shoddy, shameless chaos. Nothing more than a terribly produced mess of tragic rock-star baiting and deliberate discordance. An amazing debut.


Tracklist

Side A
1. Skullduggery 2:40
2. Scarecrow 2:57
3. So Many Ways 3:42
4. Just Hip 1:45
5. Johnny Yen 3:38
6. Summer Song 4:15

Side B
1. Really Hard 4:10
2. Billys Shirts 3:25
3. Why So Close 3:50
4. Withdrawn 3:40
5. Black Hole 5:28




tisdag 11 oktober 2016

Lee Hazlewood - "This is Lee Hazlewood" (1967)


Ännu ett album av en av mina favoritartister. Den här gången utan Nancy Sinatra, istället sjunger Miss Suzi Jane Hokom på en del av låtarna, men mest är det Lee själv. Jag har aldrig blivit riktigt klok på Lees skivsläpp. Som vanligt har jag redan samtliga låtar på andra skivor av honom, det är väl i och för sig i sin ordning eftersom den här skivan är en kompilation, antar jag. Det som är lite kul med This is Lee Hazlewood är att vi får höra These Boots Are Made For Walkin' med Lee vid micken, och på Sand sjunger Miss Suzi Jane Hookom de partier som man är van att höra Nancy sjunga. Lite annorlunda versioner än de klassiska, alltså.

Gällande Lees skivsläpp så har den här vållat mig lite mer huvudbry än vanligt. Tittar man på hans officiella diskografi finns den inte med. Däremot existerar den utseendemässigt snarlika Lee Hazlewoodism - It's Cause And Cure, släppt samma år och med drygt hälften av låtarna identiska.


Baksidorna på båda skivorna tycks vara gemensam innehållsmässigt (dock inte layoutmässigt), med en humoristisk text om the cause and cure. Men på This is Lee Hazlewood, i alla fall den tryckning jag har, har ett skrivfel smugit sig in. Istället för "The cure: Buy the damn album" står det "The cause: Buy the damn album". Sådant är ju alltid lite kul (syns längst ned på den högra bilden)


MGM har släppt båda skivorna, men av vad jag förstått från informationen från internet är This is Lee Hazlewood endast släppt i Norge och Tyskland. Kan dock inte svära på att jag har helt rätt i detta. På någon sida påstod någon att det var en unik svensk utgåva, och begärde ungefär en tusenlapp för den. Så vem vet.

Nåväl, musiken är riktigt bra. Ett bra urval av Lees tidigare låtar, där både svarta och tragiska nummer blandas med Lees sköna, släpiga, mörka humor. Tragiska berättelser förs fram så att man inte kan låta bli att le. Avslutningsnumret My Baby Cried All Night Long är ett bra exempel på det. Plattan rekommenderas.


Tracklist

Side A
1. The Girls In Paris 2:31
2. Jose 4:32
3. Suzi Jane Is Back In Town 2:26
4. After Six 2:25
5. Dark In My Heart 2:03
6. The Nights 3:16
7. Home (I'm Home) 2:22

Side B
1. For One Moment 2:36
2. Sand 3:35
3. I Move Around 3:04
4, These Boots Are Made For Walkin' 3:09
5. So Long Babe 2:50
6. Bugles In The Afternoon 3:10
7. My Baby Cried All Night Long 3:13