måndag 12 mars 2018

Lee Hazlewood - "20th Century Lee" (1976)


Sverigevännen Lee med ännu en, jag vet inte vilken i ordningen, soloplatta. På den här tiden bodde han i Sverige och arbetade med, förutom sin musik, även en del TV-program, bland annat tillsammans med Torbjörn Axelsson. Skivan släpptes bara i Sverige och Tyskland, och är på så sätt något av en raritet i ett internationellt perspektiv. På grund av sin Sverigeflytt så försvann Lee till stor del från den internationella musikscenen under ett antal år, men i Sverige tror jag han var ganska uppmärksammad. Personligen var jag dock allt för ung 1976 för att ha någon egen upplevelse av detta.

Skivan är inte någon av hans bättre, men inte heller någon av hans tristare. En medelmåtta i katalogen. Alla låtar förutom en, The Fool (som först framfördes 1955 av Sanford Clark), är covers. Urvalet lutar ganska starkt åt countryhållet, vilket inte alltid faller mig i smaken. Till skillnad mot Lees tidigare, mer psykedeliska country, saknas här ofta den mörka, udda touch som förgyller en hel del av de låtarna. Samtidigt hittar man några riktigt sköna alster. På första sidan återfinns That's How I Got To Memphis och In A Young Girl's Mind som skapar den sidans höjdpunkter, och i sig värda ett inköp. Det som höjer låtarna över de andra är de sköna kvinnliga körerna, ett grepp som Lee har använt ganska ofta under karriären, nästan alltid med ett fantastiskt resultat.


När man vänder på sidan, får man inledningsvis ta del av klassikern Indian Summer (L'été Indien) i Lees tappning. Lees mörka stämma, tillsammans med Björn J:son Lindhs flöjt, skapar en låt drypande av 70-tal. Men hela steget ut tar Lee i låten Whole Lotta Shakin' Goin' On, då han får det att låta som om vi är med i en 70-talsporrfilm. Lees stämma är ofta djup, men det är sällan jag har hört den så här djup. Det är svårt att riktigt ta en låt som denna på fullt allvar, jag kunde inte låta bli att skratta högt några gånger i alla fall. Skivans kanske märkligaste låt är avslutningsnumret Brev Till Lillan, där Lee sjunger på svenska. Återigen, det är svårt att riktigt ta den på allvar, även om det kanske var ett ärligt försök att charma svenskarna. Hans svenska är inte helt lätt att förstå. Kan nämnas att på A-sidan sjunger Lee också på spanska, på låten An Old Lullaby, så skivan är fylld av språkexperiment. Annars är Crazy Mama en bra låt från B-sidan, med skönt gitarrsolande med hjälp av wahwah-pedalen. Gissningsvis är det Janne Schaffer som står för solandet, även om en del andra också står med som gitarrister på plattan, så helt säker är jag inte.

I och med dess begränsade utgivning, och en uppsjö svenska musiker som deltar, är det en ganska kul platta att ha i hyllan. Musikaliskt är den blandad, en del toppar, men också en del dalar.


Tracklist

Side A
1. Long Haired Country Boy 2:41
2. That's How I Got To Memphis 3:02
3. In A Young Girl's Mind 3:47
4. The Ballad Of Lucy Jordan 4:40
5. An Old Lullaby 3:39
6. The Fool 2:48

Side B
1. Indian Summer (L'eté Indien) 5:11
2. My Girl Bill 3:03
3. Crazy Mama 2:29
4. Whole Lotta Shakin' Goin' On 4:46
5. To Ramona 2:46
6. Brevet Från Lillan 2:19



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar